Jag hade äntligen bestämt mig för att det var dags att skaffa en corgi igen. Efter diverse letande och ringande fick jag tag på Corgisällskapets valpförmedlare.
En mycket hjälpsam och trevlig dam, som när hon fått reda på vad jag letade efter, talade om att det fanns valpar på Tjörn.

Jag fick telefonnumret till uppfödaren och ringde direkt.

Lisbeth svarade och jag presenterade mig och talade om att jag var intresserad av en corgivalp och inte vilken valp som helst, utan en trefärgad hane och gärna med stubb. Lisbeth  svarade: ”varför vill du ha en corgi?” -en mycket BRA fråga, som jag hoppas att alla uppfödare ställer. Jag svarade och förklarade att jag haft corgis tidigare och gärna ville ha en till. Berättade lite om mina gamla hundar, erfarenhet etc. Jag blev godkänd som presumtiv köpare och vi bestämde att vi skulle komma o titta på underverken.

Nästa helg åkte vi hemifrån kl:  06.00 och var nere hos Lisbeth på Tjörn vid 12-tiden. Det var en härlig dag med strålande sol. Vilka underbara valpar och vilken mysig tik som var mamma. Det borde ge trevliga valpar tänkte jag. Vi krälade omkring på alla fyra och bara njöt. Det fanns en hane med stubb, men Minus valde mig och jag honom! Minus sprang direkt fram till mig när jag satte mig hos valparna, så det var inget att fundera på.

Lisbeth bjöd på kaffe med våfflor och vi pratade lite om hundar och livet och hade jättetrevligt. Vi bestämde oss för Minus och sen var det dags att åka hem igen. Svårt att lämna honom där, men om ett par veckor skulle vi ju hämta honom.

Kl: 21.00 var vi hemma igen i Hässelby, satt i soffan, åt pizza och längtade efter Minus.

Några veckor senare var det dags att hämta hem det lilla livet. Tidig morgon gav vi oss iväg mot Gränna, där vi skulle möta Lisbeth och hundarna. Vi hade tur även denna gång för vädret var underbart. I Gränna träffade vi så Lisbeth, Cindy, Märta och Minus förstås ! Han var för underbart söt och gullig. Lisbeth överlämnade en massa nyttigheter för en valpköpare; hundmat, matskål, filt, koppel med halsband, liten förteckning med ” bra att veta ”, etc, etc. Toppen att få med sig.

Resan hem var ett äventyr – inte för att Minus var stökig på något sätt, men att få Jonny att titta på vägen och inte på Minus var värre *ler*.

Jag var ” valpledig ” en vecka och sedan var Jonny hemma med Minus en vecka. Efter det blev Minus introducerad till arbetslivet. Det gick riktigt bra. Minus har alltid varit duktig på att uppföra sig.

Minus lyckades till och med omvända min dåvarande chef, som inte var förtjust i hundar (och definitivt inte hundar på arbetet).Chefen tyckte efter sommaren att det var helt ok med Minus på arbetet. På den vägen är det sedan dess.

Under första hösten med Minus gick vi på kurs i ” Vardagslydnad ” för en väldigt bra instruktör, Jessica. Minus, som alla corgisar, är ju väldigt lättlärd så vi fick ofta vara demonstrationsobjekt för övriga. Roligt! (och mallig matte).

Därefter har vi fortsatt kursandet hos Jessica med alla olika fortsättningskurser inom vardagslydnaden. Det är verkligen jättekul och nyttigt för både matte och hund att gå på kurs.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva hur mycket som helst om denna fantastiska tid med hund – men vi får väl hejda oss lite *ler*.

När Minus var 4 år blev vi kontaktade av Gittan på Kennel X-mas. De skulle para sin tik X-mas Fairie’s Gift och tyckte att Minus vore en bra partner. Kul tyckte jag och så blev det! Minus och Fairie fann verkligen varandra och det blev valpar.

Först ut vid valpningen var en svart hanhund, som senare blev kallad Musse.

Vi hade bestämt att om det blev någon trefärgad hane i kullen skulle vi ha en valp. Vilken tur att det blev det!

När Per-Erik på Ryttarens kennel sett valparna hos X-mas, ville han para sin Vicky med Minus. Självklart tyckte Minus (och matte). Sagt och gjort, även denna parning och födsel gick bra. Fem vackra trefärgade valpar blev det, varav Per-Erik behöll Mimmi.

Berättelser om övriga valpkullar kommer framöver.

Minus är ju en hund som inte tycker om valpar – så det blev en ganska traumatisk första tid – både för oss, Minus och den lille Musse. När Minus väl kom underfund med att den lille gick att leka med, blev allt mycket lättare.

För att aktivera Minus när jag började med ” valp-vardagslydnaden ” med Musse, rekommenderade Jessica viltspår. Det är jag verkligen tacksam för. Något roligare att göra med hund finns inte tycker jag. Dessutom får man ju en himla massa motion och frisk luft.

Det visade sig att Minus var en naturbegåvning vad gäller viltspår. Jessica blev mycket imponerad av hans noggrannhet och spårförmåga. Vi har fortsatt med viltspårandet därefter, vilket nu resulterat i att Minus är både svensk och norsk viltspårchampion.

Han kallas för ”Minus mjuköra” av mina vänner och han har världens mjukaste, mysigaste öron. Han har ett bra corgitemperament, lugn, sansad, men inte mesig. Han älskar alla människor och accepterar alla hundar. Däremot tycker han inte om barn eller valpar.

Han är lättlärd och ibland ganska envis. Matte är en ”olydig matte”, därför går han aldrig (nästan) i koppel. Han har aldrig startat ett slagsmål och har inte slagits på allvar någon gång. De flesta hundar ”muckar” inte med Minus, han har en inbyggd pondus som gör att de vet sin plats vid möten.

Minus är en underbar hund och jag är Lisbeth evigt tacksam för att hon lät mig köpa honom.

Utställningsringen

Minus var ju naturligtvis världens vackraste valp! Då kan det ju vara skoj att åka på några utställningar och visa upp underverket. Sagt och gjort! Första valputställningen var i Västerås, där lillasyster Märta var med ( enda corgivalparna) . Minus blev BIR-valp – var vi malliga eller?
Vi har ett par valp-BIR-pokaler i bokhyllan.

På den vägen fortsatte det. Världens vackraste valp blev världens vackraste hund!

Han plockade sina Cert ganska kvickt och hade redan 3 st när han blev 2 år.

I Västerås (tur-arenan) 1999-04-26fick han sitt championat. Gissa vi var stolta då!

Vi har inte ställt ut så mycket på senare år. Minus tycker inte att det är något skoj med utställningar.

Minus har gått sitt sista spår. Våren 2007 kom han fram till de övriga corgisarna vid regnbågsbron.

 

Minus tävlade i veteranklass i Österbybruk 2006 - inte nog med att han vann klassen, han blev även BIR + BIR- veteran