|
Historik
Användningsområde
Welsh
Corgi Pembroke
Rasstandard
HEMLAND: England
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Welsh
Corgi Pembroke har en omdiskuterad bakgrund. Den mest sannolika teorin
är dock att svenska vikingar medförde västgötaspetsens förfäder
till Wales eller det motsatta, att de medförde corgins förfäder
tillbaka till Sverige, som härnadsbyte och på så sätt la grunden
till vår västgötaspets. Släktskapen mellan de båda raserna är påfallande,
liksom deras arbetssätt. Helt klarlagt är emellertid att Welsh Corgi
under flera hundra år fungerat som en allround hund på gårdarna och
med tiden övergick till att bli boskapsvallare. Rasen Welsh Corgi
delades upp i varianterna Pembroke och Cardigan så sent som 1934.
Dessförinnan hade korsningar mellan varianterna varit vanliga. Welsh Corgi
Pembroke har blivit en mycket populär ras världen över, inte minst
har den engelska kungafamiljens intresse för rasen bidragit till
detta. Welsh Corgi Pembroke är, tillsammans med Cardiganvarianten den enda
brittiska spetshundsrasen.
HELHETSINTRYCK: Welsh
Corgi Pembroke är en lågställd och kraftigt robust byggd hund. Den
är vaken och livlig och ger intryck utav massa och styrka trots sitt
lilla format. Welsh Corgi Pembroke är frimodig, arbetsduglig, tillgänglig
och vänlig, aldrig nervös eller aggressiv.
HUVUD: Huvudet
skall vara rävliknande med tämligen bred skalle, flat mellan öronen
och måttligt stop. Nospartiets längd i proportion till skallen skall
vara 3 till 5. Nospartiet skall sakta avsmalna mot nosspegeln, som
skall vara svart.
ÖGON:
Ögonen skall vara välplacerade, medelstora, runda med ett livligt
och intelligent uttryck. Färgen skall vara brun och harmoniera med
pälsens färg.
ÖRON:
Öronen skall vara upprättstående, medelstora och något rundade. En
linje dragen från nosspetsen genom ögat bör passera genom eller nära
örats spets.
BETT:
Starka käkar med perfekt, regelbundet komplett saxbett.
HALS:
Halsen skall vara tämligen lång.
KROPP:
Kroppen skall vara medellång, inte kort i länden. Ryggen skall vara
plan. Bröstkorgen skall ha välvda revben, vara bred och väl nedsänkt
mellan frambenen. Kroppen sedd uppifrån skall vara lätt avsmalnande.
FRAM o BAKBEN:
Frambenen skall vara korta och så raka som möjligt. Armbågarna
skall sluta tätt intill kroppen, varken lösa eller bundna.
Benstommen skall vara kraftig ända ner i tassen.. Lårpartiet skall
vara starkt och rörligt, knälederna välvinklade och bakbenen korta.
Hasen skall vara rak sedd bakifrån. Benstommen skall vara kraftig ända
ner i tassen.
TASSAR:
Tassarna skall vara ovala med starka, väl välvda och väl slutna tår,
de två mellersta tårna något längre än de yttre. Trampdynorna
skall vara starka och väl välvda, klorna korta.
SVANS:
Helst medfödd kort svans. Från och med 1/1 1989 är svanskupering förbjuden
i Sverige.
RÖRELSER:
Fria och rörliga, aldrig lösa eller bundna. Frambensrörelserna skall
ha god räckvidd utan att frambenen lyfts allt för mycket och i
harmoni med bakbenens påskjut.
PÄLS:
Pälsen skall vara medellång och rak med tät underull. Aldrig mjuk vågig
eller sträv.
FÄRG:
Enfärgad röd, sobel, fawn (ljust gulbrun), black and tan, antingen
enfärgat eller med vita tecken på ben, bröst och hals. Något vitt på
huvud och nos tillåtet.
MANKHÖJD:
Cirka: 25,4 - 30,5 cm
VIKT:
Hanhund 10 -12 kg, Tik 10-11 kg
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
Welsh Corgi
Cardigan
Rasstandard
Hemland: England
Bakgrund/ändamål:
Welsh Corgi Cardigan antas vara den äldsta av de två
corgi-varianterna.
Man tror att den funnits i Wales sedan 1000-talet, där den använts såväl
till gårdshund som till jakt- och vallhund. Särskilt som boskapsvallare ansågs Welsh Corgi Cardigan vara ovärderlig.
De båda corgi-varianterna torde ha en gemensam historisk bakgrund.
Fram till år 1934 korsades varianterna med varandra. Därefter skildes de och blev två separata raser.
Cardigan är numera väl skild från Pembroke i typ, genom många rasspecifika detaljer.
Welsh Corgi Cardigan har inte blivit så populär som sin kusin Pembroke
och den kan närmast karaktäriseras som en sparsamt förekommande ras.
Welsh Corgi Cardigan är en livlig och alert hund. Rasen är vaken, energisk, intelligent och lugn, inte skygg eller
aggressiv.
Helhetsintryck:
Welsh Corgi Cardigan är en kraftigt byggd hund, tålig, rörlig och
uthållig. Kroppen är lång i förhållande till mankhöjden. Rygglinjen avslutas med en rävliknande svans ansatt i linje med
ryggen.
Huvud:
Huvudet skall vara rävliknande med bred skalle, som skall vara flat mellan öronen och avsmalnande mot ögonen.
Den skall vara lätt välvd över ögonen. Stopet skall vara måttligt markerat.
Nospartiets längd i proportion till skallen bör vara 3 till 5. Nospartiet skall vara lätt avsmalnande mot nosspegeln, som skall vara
svart. Nosen skall vara lätt framträdande men inte trubbig. Underkäken skall vara välskuren och kraftig men inte framskjutande.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, klara med ett vänligt, piggt men ändå
vaksamt uttryck. Ögonen skall vara ganska brett placerade med ögonvrårna klart markerade.
Färgen skall företrädesvis vara mörk eller i harmoni med pälsen. Undantag för blue merle där ett eller båda ögonen tillåts vara
blekblå, blå eller med stänk av blått. Ögonlocksränderna skall vara mörka.
Öron:
Öronen skall vara upprättstående och ganska stora i proportion till hundens storlek.
De skall vara måttligt breda vid basen, avståndet mellan öronen ca 9 cm.
De bör vara placerade så långt tillbaka att de kan läggas platt mot halsen.
Öronspetsarna skall vara lätt rundade.
En linje dragen från nosspetsen genom ögat bör passera genom eller nära örats spets.
Bett:
Saxbett med starka tänder.
Hals:
Halsen skall vara muskulös, väl utvecklad och i proportion till
hundens kroppsbyggnad och övergå i väl sluttande skuldror.
Kropp:
Kroppen skall vara ganska lång och kraftig. Bröstkorgen skall ha väl välvda revben,
vara måttligt bred med välutvecklat bröstben och djup bringa. Ryggen skall vara plan och midjan skall vara klart markerad.
Fram- och bakben:
Skulderpartiet skall vara muskulöst och vara väl tillbakalagt,
vinklingen omkring 90° mot överarmen. Armbågarna skall ligga tätt intill bröstkorgen.
Benstommen skall vara kraftig ända ned i tassarna. Benen skall vara korta men tillåta kroppen gå fri från marken.
Frambenen skall vara lätt böjda för att följa bröstkorgen. Bakpartiet skall vara kraftigt, välvinklat, med muskulösa lår och
underben. Benstommen skall vara kraftig ända ned i tassarna. När hunden står, skall hasorna vara lodräta sedda från sidan och
bakifrån.
Tassar:
Tassarna skall vara runda, väl slutna, ganska stora och med väl utvecklade trampdynor.
Framtassarna skall vara lätt utåtvända. Alla sporrar skall avlägsnas.
Svans:
Svansen skall vara rävliknande, ansatt i linje med kroppen och måttligt
lång, (den får röra eller nästan röra vid marken). Svansen skall bäras lågt, när hunden står,
men får lyftas över rygglinjen i rörelse, dock inte ringlad över
ryggen.
Rörelser:
Rörelserna skall vara fria och energiska. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen och
vara varken för lösa eller för bundna. Utan att lyftas för mycket från marken skall frambenen ha långt
steg i harmoni med bra påskjut från bakbenen.
Päls:
Pälsen skall vara kort eller medellång, hård, helst rak och ha god
underull. Den skall vara motståndskraftig mot väder och vind.
Färg:
Alla färger är tillåtna, med eller utan vita tecken. Det vita får dock inte dominera.
Mankhöjd:
Idealmankhöjd 30 cm.
Vikt:
Väl avpassad till mankhöjden. Viktigast är proportionerligt helhetsintryck.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till
hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
Källa: SKK rasbeskrivningar |